Mamma kom och hälsade på i veckorna två...

 

Först var det meningen att mamma skulle komma tillsammans med Martina och Mackan men till slut kom mamma själv och vi förväntar oss ett besök av avhopparna inom kort. Vi såg mycket fram emot mammas besök och vi hade mycket trevligt under två veckor med många utflykter, promenader, restaurangbesök m.m...

 

 

Vi hämtade mamma på flygplatsen. Hon hade gett sig attan på att motstå jetlagen så hon höll sig vaken hela flygresan. Hon hade en av böckerna i triologin om Arn som hjälmedel.
Som de vanedjur vi är beställde vi bord på en av våra favorit restauranger som en del av välkomstceremonin (ja...Eva och Martin har redan genomgått den och ni som planerar in ett besök vet nu vad som komma skall). Familjen Tael hade också besök, närmare bestämt av Annas kusin Helena. Hon kom några dagar innan mamma.
Som förätt är det ALLTID ostron. Tre olika sorter och de är sååååå goda. Varken mamma eller Helena hade ätit ostron tidigare....
...så det fick vi ju dokumentera. Mums...

...fast mamma tyckte inte att det var något vidare. Hon lyckade däremot att hålla sig uppe väldigt länge...Eva och Martin samt jag och Mikael hade det mycket värre med jetlagen de första dagarna.
Mamma hade verkligen tur med vädret, sol hela tiden. Första helgen åkte vi till vindistrikten Sonoma och Napa Valley och där var det ca 30 grader varmt.
Ja, det gäller att akta sig för var man sätter ner fötterna. På denna skylt står det att man ska akta sig då det finns mycket skallerorm i området.
Medan Andy och Helena hade lite vinprovning på vårt första stopp, Ravenwood, så satt vi ute i solen. Detta märke finns att köpa på systemet i Sverige.
Denna ko är helt gjord av vinkorkar. Vad många vinpavor det måste gått åt....:)
Nästa ställe var en champagnegård. Rätt imponerande, eller hur!

Här tog vi lite chapmagneprovning. Här kunde vi ju suttit kvar hela dagen men flera gårdar skulle hinnas med. Helena och Anna hade fixat picknick som vi åt ute i det gröna (Helena hade gjort en morotskaka som inte kan mäta sig med någon annan morotskaka jag ätit innan)och vi hann även med en visit på Francis Ford Coppolas vingård.

 

Innan mamma kom så hade vi redan fått ta del av Helenas kok konster. Hon är en riktig hejare på mat.

Dagen därpå bar det iväg till Sausolito. Om det är någon som undrar var Mikael håller hus...ja just det...han finns på golfbanan och lyser därmed med sin frånvaro på dessa kort. Här har vi det traditionella kortet vid fontänen.
Ni ser San Francisco i bakgrunden...
Jag tog två dagar ledigt från jobbet och jag och mamma tog jeepen och drog till Santa Cruz. Här försökte jag mig på en artistisk bild, jaja...det var iallafall en mysig lunch innan vi lade oss vid stranden i en timme. På stranden fick vi ett samtal med besked om att familjen Tael hade fått tillökning.
Vi satte oss i jeepen för att åka tillbaka till San Francisco för att beskåda underverket. Så här såg det ut innan vi körde rätt in i dimman. Det är fascinerande att se dimmväggen innan man kör in i den. Från sol och värme till duggregn och kyla på bara någon minut.
Nästa utflykt var till Point Reyes. Jag och mamma stannade till vid en mysig restaurang på vägen dit.
Point Reyes är en nationalpark som sträcker sig 15 mil längs kusten (norr om san Francisco). Landskapet är mycket vackert och varierande.
Bara 1 timmes bilfärd från San Francisco finner man benna spektakulära natur med en stor biologisk mångfald. Det finns 23 utrotningshotade djur och växter i nationalparken.
Vi åkte i ingenmans land i över en timme tills vi kom till denna fyr. Här var det blåsigt och kallt och vi fick tyvärr inte se en skymt av alla de valar och sälar som ska finnas i området.
Enlgt nationalparkens hemsida så är det så här det brukar se ut vid fyren...
Blåsigt värre som sagt...trädet är, som ni ser, väldigt böjt.
Mamma är inte gnällig men här kunde jag se på henne att hon tyckte det var väldigt kallt.
Jaha, mitt i ingenmans land, på en krokig väg, hittade vi en liten tjeckisk restaurang.
Här stannade vi och tog en fika. Äppel strudel och te. Vladimir som äger stället var en kul prick. Han bjöd oss på lite knedel. Vi fick några goda skratt och mamma , som inte körde, fick sig dessutom lite Becherovka att värma sig med efter blåsten ute vid fyren. Han spelade ingen annan musik än moraviska folkvisor...ja, som tjecker var det urmysigt att uppleva. Undra just vad amerikanarna som kommer hit tycker om atmosfären?
Här är vi i Berkeley. Staden präglas av sitt universitet med 30.000 studenter. Här grundades 1964 studentrörelsen för yttrandefrihet, Free Speech Movement, i protest mot interna förhållanden, men kom att inspirera de massiva protester mot Vietnamkriget som ägde rum i hela USA. Det ledde till att Berkeley blev känt som ett drivhus för radikala idéer. Under 60-talet trappades studentprotesterna upp till våldsamma konfrontationer mellan ungdomar och polis. 1969 gick det så långt att nationalgardet-på order av Kaliforniens dåvarande guvernör Ronald Reagan-ockuperade univeristetområdet i 17 dagar. Fast studentoroligheterna nu tillhör det förgångna, anses Berkeleys stadsstyrelse vara den mest vänsterorienterade i USA.
Här är vi i San José. Vi tog en tour på Winchster Mystery House.
1884 började änkan, efter VD´n för företaget som sålde Winchester gevär, Sara Wichester, en påbyggnad som skulle fortsätta till hennes död 38 år senare. Byggnaden har 160 rum.
Huset ser mycket annorlunda ut och det sägs att Sara hade blivit tillsagd av ett medium att hon att hon skulle fortsätta påbyggaden eftersom hon då skulle slippa alla de andar som kom för att hämnas alla de som dödats av Winchester gevären. Bilden på trappan är ett typiskt exempel på hur hon försökte lura andarna. Denna trappan leder ingenstans utan slutar vid taket.
Detta skåp leder rätt in till de bakre 30 rummen i huset.
Här har vi en dörr som leder rätt ut i luften. Door to nowhere!
Klockan i bakgrunden var den som ringde när det var matdags. Sara hade 13 heltids anställda betjänter.
Ja, vi tänkte att vi skulle ta oss ut till stranden för ett bad, men ack så vi bedrog oss. Från värmen i San José till dimman i San Francisco. Det blev picknick mitt i dimman...brrrr.
Kolla in de små ryggsäckarna, mamma köpte en till oss var så att vi skulle kunna ha dem under alla våra utflykter.
Här utbringar vi en skål för Leonide. Hon är världens sötaste baby. Jag måste skryta med att jag nu varit barnvakt och kan mata, byta blöja, klä på och trösta henne utan några problem. Ni kanske tycker att det inte är någon bedrift, men jag har aldrig tagit hand om ett spädbarn förut.
Ja, sista helgen blev det stranden. Vi åkte till Stinson Beach. Mamma som hade varit ute och promenerat mycket under dagarna då vi arbetade hade nu fått en mycket fin färg och med alla de milen i benen så tror jag dessutom att hon bättrade på sin kondition likaså.
Sista kvällen blev det ett besök på ett annat av våra favorithak, Ifratelli. Mamma var nöjd med sina två veckor i USA och vi tyckte att det var såååååå mysigt att ha mamma här.
Timman innan vi skulle åka till flygplasten blev det återigen en promenad och här en bild framför Golden Gate bron.
Dags att säga hejdå! Vi ser redan fram emot ditt nästa besök, mamma! Kram, kram...

 

Upp igen !