Både Monica och Mikael tog en veckas semester och så bar det av...

Stämningen var go och glad i bilen. Vi hade ju en hel del att prata om. Vårt första mål var Yosemite, en nationalpark dit många åker för att vandra i den undersköna naturen...men...vad är väl en roadmovie utan alla dessa kiss/fika/nejmenvadfintdetvarhärdå-pauser.

Lite glass i hettan, för ju längre bort från San Francisco vi kom, desto varmare blev det. Det är häftigt vilka ställen vi såg längs med vägen.

Framme i Yosemite. Det blev ingen vandring (det får vi ta någon annan gång) men åååhhhhhh så vackert!!!

Vi hade inte bokat några hotell utan tog det som det kom. Här är vi första natten och nu har värmen stigit, det var 30 grader varmt runt 10-tiden på kvällen så så AC var ett måste. För att hinna med så mycket som möjligt så blev det en hel del bilåkande. Mackan som gillar att sova ut på morgonen kom snabbt på namnet Hell Tours på vår resa. Jaja...lite gnäll får man stå ut med!

Nu bar det iväg genom Death Valley mot Las Vegas. Vi hade hört att det skulle vara olidligt varmt (därav namnet, inte mycket växtlighet eller vatten). Men vilken hetta!!! Ju längre vi körde dessto varmare blev det. Toppnoteringen var 44 grader!

Så var vi framme i Las Vegas. Både Martina och Monica hade varit där tidigare men det var kul att se det igen. Vi checkade in på MGM, ett hotell så stort så att man lätt gick vilse. Hotellet hade 4 poolområden, tusentals rum och en hel del restauranger. Många amerikaner åker hit på semester för att spela och då behöver de inte ens lämna hotellområdet, allt finns där.

Man kan ju inte åka till Las Vegas utan att spela lite. Först drog vi till en spelhall där det fanns alla möjliga spel. Tyvärr fick Monica inte åka racerbil...inga gravida får tydligen göra det...nu var det ingen riktig racerbil utan man satt i en låtsasbil men såg hur man körde på en skärm framför sig...jaja...det fick bli lite andra spel innan vi tog oss tillbaka till hotellet. Där blev det lite roulette och black jack...Mackan vann väl ca 1000 kr och Mikael ca 500, så de var nöjda.

Efter frukost var det dags att dra vidare igen...nu var det Hooverdammen på programmet och sedan Grand Canyon.

Grand Canyon var en fantastisk naturupplevelse och ett av de ställen i USA som vi har sagt att vi vill se innan vi återvänder. Att dessutom göra denna resa med Martina och Mackan var jättekul. Nu skulle vi hem igen och hemfärd via kusten för att få se nya ställen. Nästa stopp blev LA där vi stannade till vid Venice Beach.

Jaha, Martina och Mackan har förstått hur man ska se ut när man åker rollerblades längs denna beach...

Ser ut som direkt taget ur Baywatch!!!

Gågatan vid Venice Beach är sprudlande av liv, här hittar man gatumusikanter/artister, gym utomhus, spådamer och folk som säljer allt möjligt. En kul upplevelse!

Efter LA åkte vi längs kusten och stannde till vid Santa Barbara. Om LA är stort och opersonligt så är Santa Barbara litet och mysigt.

Vi fortsatte längs kusten och stannade till vid Solvang. Det är en liten stad som ser ut som ett mini-Danmark. Det var bara Martina som visste om det för hon hade varit där under sin jorden-runt resa 1992. Vi köpte wienerbröd på bageriet, knäppte några bilder och drog vidare!

Vi hade hört så mycket om Hearst Castle så vi åkte dit för att ta oss en titt på detta slott som byggts av en man som inpsirerats av all de vackra slotten i Europa. Slottet tog 28 år att bygga och där finns en stor samling av euopeiska antikviteter. På början av 1900-talet använde Wiliam Hearst slottet för att bjuda in alla som han tyckte på något sätt var intressanta. Det var skådespelare, idrottsmän och andra kändisar.

Här tog vi en tour som vi kan rekommendera till alla som kommer hit. Ett mycket vackert slott med en intressant historia!

Alla de som bjöds in av William Hearst kunde bara säga till vad de vill göra, rida, idrotta, äta...och personalen såg till att det blev så. Vid middagen så satt William själv alltid vid mitten av det avlånga bordet, de nyaste gästerna närmast honom och de som stannat längst satt längst bort från honom. Kanske en gest att det var dags att ge sig av. Hur som helst, en fantastisk upplevelse!

Nu hade vi inte så långt kvar hem, vi tog Highway 1 längs kusten och körde även 17-mile drive och förbi Peabble Beach. När vi kom hem hade vi kört 300 mil på 5 dagar. Lång väg och mycket sittande men det var definitivt värt det. i fick se så mycket och Martina och Mackan likaså, vi var all helnöjda!